På fältdagen Mer vall i spannmålsväxtföljden den 20 juni på Hagebyberga, Björkvik var det tre gropar i olika fält som stod på dagens agenda.

Jordhälsa – hur du mäter, vad som påverkar och mycket mer diskuterades under förmiddagen.

Här är några foton från groparna med förklaringar av vad vi ser.

Mer om Fältdagen här.

Vatten på olika nivåer i markprofilen återspeglas

För den historiskt intresserade är det intressant att studera markprofiler. Denna ”randning” kan ses som hälsning från tider långt innan jordbruket hade gjort sitt intåg i Björkvik. Ja innan det överhuvudtaget var beboeligt i Skandinavien. Ödmjukhet inför den historieskildring som en markprofil kan ge och likaså inför allt arbete som är nedlagt för att få odlingsjordarna i det skick de numera har. Högproduktiva marker som ger stora skördar av exempelvis vete.

Lerpartiklar och stabila aggregat

För markstrukturen är det gynnsamt som i många lerjordar i Sörmland där jordaggregat bildas och ger en sorts stabilitet till marken. Den blir mer tålig och klarar tryck bättre men den blir även lucker och kan släppa igenom regnmängder lättare. Rottrådarna hittar fram och kan hämta näring från stor volym. Som på bilden blir det stabila strukturer där rottrådar genomsyrar jorden och klumpar håller samman när man bryter loss dem från markprofilen.

Järn i jorden karakteristisk rödbrun färg

Gropens kanter visade tecken på järn, den karakteristiska rödbruna färgen, långt ner. Det uppkommer när vatten har stått på den nivån och därefter sjunkit, lämnas tecken som dessa färgskiftningar och visar på innehåll av järn i marken.

Maskhål och rottrådar nere i markprofilen

Groparna vi studerade var grävda dagen innan och i det soliga vädret hade daggmaskarna valt att dra sig undan in i marken. De gillar fukt och undviker solljus. Långt ner i markprofilen hittade vi hål från daggmaskar och för lantbrukaren är det mycket goda tecken. Daggmaskar gör ett jättejobb för att omsättningen av näringsämnen och för markens struktur. De är värdefulla medarbetare i växtodlingen.

Det kan ge en indikation av markhälsa och inte minst markens struktur att titta på markprofilen i en grävd grop: hur långt ner hittar man rottrådar? Maskhål (eller levande maskar), hur långt ner hittar man dem? Syns det någon tydlig kompakt nivå, kanske en ”plogsula” eller ett skikt som av olika anledningar blivit mer kompakt och svårt för rötter och maskar att tränga igenom?

Mer om daggmaskar

Nedan bilden till vänster från fältet med vallgrödan, bilden till höger från höstvetegrödan.

Engagerade samtal om mark, forskning och beprövad erfarenhet

På Hagbyberga hade vi fyra olika markprofiler att studera, samtliga olika och ett stort antal frågeställningar dök upp med anledning av det vi såg. Groparna var respektive i en höstvetegröda där det odlats stråsäd flera år, en tvåårig vallgröda, en ängsmark där det varit vall i mer än 10 år och en grop där det inte växte någon gröda alls i år.

Hagbyberga-testet

Ett annat test, helt nytt, utfördes för att jämföra en jordklump från fältet med höstvetegrödan (till höger) med en jordklump från fältet vallgrödan (till vänster). Testet visar på hur benägen marken är att slamma (när jordar som slammar vid regn/väta torkar upp bildas det hård skorpa som kan behöva brytas med mekanisk bearbetning för att underlätta för plantor att etablera sig).

Det nya testet som deltagarna snabb döpte till Hagbybergatestet, visade på mindre grumligt vatten från jordklumpen från fältet med vallgrödan och mer grumligt vatten från spannmålsfältet. Stabilare och mindre slamningsbenägen var jorden från fältet med vallgrödan.

Infiltrationshastighet

Med ett enkelt infiltrationstest kan man mäta på olika typer av fält hur lång tid det tar för vattnet att rinna ner. Hanna visar genom att slå ner en metallring i jorden och hälla på vatten. (Viktigt att det är samma mängd vatten på alla fält du mäter.)

Dagens test visar att på spannmålsfältet tar det över 20 minuter och på vallen 3 sekunder för samma mängd vatten att rinna ner.

Penetrologger

Jordprofil 30-årig äng

Fotona nedan visar jordprofilen på en äng som stått orörd i 30 år.